Distort the World, egen, 2011
BROTTSKOD 11 hotar mina hörselgångar med lagom ostämd samt rejält distad gitarr, asrå sång och d-takt (åtminstone tror jag att det är det, svårt att höra när cymbalerna låter exakt likadant som diskanten i gitarrljudet i en del av låtarna!). Så denne skribent är således nöjd redan innan första låten klingat ut. Det är lite som att mata min bättre hälft på sängkanten med Nutella och sen fråga om det är gott. Detta är naturligtvis pärla som frigående ägg!
Jag letar förgäves efter polska efternamn i bookleten. Va? Vad sa han? Jo visst är detta släppt på kassett och inte mig emot, för näst efter vinyl är det just detta format som har det bästa/tuffaste/snyggaste ljudet.
Mycket solon med wha-wha, vilket funkar ibland men ger mest en gäspande känsla av att någon har ett uppdämt behov av att visa upp sig. Men det är också en av de få minus med detta annars eminenta släpp.
Bandet verkar ha någon form av zombieimage med dito sminkningar, något som inte alls passar till det politiska budskapet men som säkert kan bli fräckt live!
