Jag är ingen stor anhängare av finsk power-rock men kan på det stora hela uppskatta poppig operarock – här går de båda givetvis hand i hand. SONATA ARCTICA tar dock de hårresande höga tonerna ett steg för långt.

Vi får dramatisk och skäggig Melodifestivalen-rock med trummor i uppsnabbad marschtakt och med alltför många närbilder på keytar-spelande Henrik Klingenberg och hans överentusiastiska inlevelse.

Bitvis har jag svårt att inte fnissa åt denna överdos av episk rock. Men så är inte högvis av videoeffekter, såsom sepia-färg-filter och slow-motion när någon slänger extra snyggt med håret, helt min grej.

Om inte annat kan man hoppas att alla dessa close-ups på drivor av kluvna hårtoppar åtminstone kan ge grabbarna ett sponsorkontrakt med L’Oreal. Eller att någon donerar ett par presentkort till närmsta Punkt Shop - svettarmbanden ser slitna ut.

Visst lyckas Tony Kakko nå några ytterst imponerande höga toner men den nasala sången blir överlag tråkig att lyssna på.

Och varför måste Kakko insistera på att med händerna teckna varje ord han sjunger? Det blir så larvigt i längden, tycker jag som sitter hemma och önskar att jag kunde spola framåt. Publiken däremot verkar av någon outgrundlig anledning älskar det hela. Man får anta att produktionen har förstört en stor del av upplevelsen.

När så cowboyhattarna åker på och brasan sätts igång för en akustisk session sätter jag nästan popcornen i halsen. I mina ögon tar de här killarna sig själva på lite för stort allvar. Och vad jag vet är detta ingen STEPS-konsert från 90-talet, eller? Ändå föredrar jag denna nedskalade variant av SONATA ARCTICA till det överdrivet pompösa hår-rockandet.

Kvällen avslutas med en sång om vodka som heter, just det, Vodka. Nästan hela ensemblen spelar sina instrument bak och fram och publiken svajar med tills det hela rundas av med sorgsen pianomusik (pålagd i efterhand). Kakko luftkramar publiken och de andra delar ut trumpinnar och plektrum. Vilken bamsemysig kväll det har varit.

Till extramaterialet har man fläskat på med klipp från en Open Air-konsert, två turnédokumentärer, tre musikvideos, två ”making-of”-videos, fotogallerier med mera. Så nog får man mycket SONATA ARCTICA för slantarna.