Mario Bava, Marino Girolami, Antonio Margheriti, Umberto Lenzi, Lucio Fulci, Dario Argento och Joe D'Amato. Listan över italienska ”skräckfilmsregissörer” kan göras lång. Ett tecken gott som något på att Italien hyser en hängiven beundran för skräck-, rysare och thrillers. Utan större förvåning möter man fascinationen för skräck även inom italiensk hårdrock och metal. Genren horror metal är tämligen stor genre i Italien och DEATH SS, ABYSMAL GRIEF och CADAVERIA räknas till de mer namnkunniga. STORY OF JADE sluter upp bakom sina italienska kollegor med sin debutfullängdare ”The Damned Next Door” och det efter tio års existens med bara en demo och en EP bakom sig. Medlemmarna har en visuell stil som ligger närmare black metal, med traditionell corpsepaint och allt, än vad som är vanligt inom skräckmetallen. De har en inte desto mindre en makaber image som går helt i linje med konceptet: zombies, ond bråd död, Kannibaler och det mesta man förknippar med giallo, splatter, slasher och gotisk skräck.

Inte heller på det musikaliska planet har STORY OF JADE något med black metal att göra. Det är snarare någon form av tyngre thrash med inslag av melodiös death metal, glam och Sleeze som kokats ihop under epitetet horror metal. Berättelserna som framförs i låtar som ”Self-inflicted”, ”Confession of an Headless” och ” ”Bloodsuckers”, rör sig uteslutande kring den givna skräcktematiken. Även om lyriken generellt sett tangerar en B-skräckfilm ger sångaren tillika basbändaren Bapho Matt med sin röst, som omfattar allt från ren sång till growl och skriksång, ett betydligt mer proffsigt intryck. I kombinationen med en hetsigt framrusande thrash ter sig Baphos renare form av sång som en ruffigare, mer metalpräglad version av den glamrockande ALICE COOPER. Med hjälp av Yndy T. Witch (trummor), Matt Huntzer (gitarr) och A.G. (gitarr) tar Bapho STORY OF JADEs musik till ett mardrömsliknande landskap är den italienska skolan smälter samman med svenska NOTRE DAME, Colombianska TERRA TOTAL och GLOOMY GRIM från Finland.

Framför allt är det NOTRE DAME som utgör referensen i STORY OF JADEs musik. Till stor del framgår det i det uttryck italienarna använder sig av som utgår från bastarden välbekanta rock ’n’ roll-melodier och saftiga death metal-riff. Kombinationen av de olika genrerna ger det medeltempo de framförs i ett medryckande gung som för det mesta, paradoxalt nog, känns både festligt och uppspelt. Det behöver uppenbarligen inte vara någon motsättning mellan ljusskygg skräck och makabra spökhistorier å ena sidan och svängig metal i en anda av stiliserad vaudeville å den andra. Med en viss finess och förmåga att variera de elva spåren, med bland annat piano i ”Enemy in Me” och tongångar hämtade från traditionell folkmusik i avslutande ”This Bleedin’ Cage”, lyckas italienarna hålla intresset uppe. Ett första intryck är att STORY OF JADE tar uppdraget med en klackspark och skjuter klichéer från höften. ”The Damned Next Door” har trots det en tendens att växa och successivt jobba upp ett gillande bortom fördomar och förutfattade meningar. Tar man STORY OF JADE för vad de är och tar in gunget och humorn snarare än de pubertala textraderna eller den lättviktiga attityden lär ”The Damned Next Door” ge en viss behållning.