Ingen som har det minsta intresse för brutal musik kan ha missat NASUMs Mieszko Talarczyks tragiska bortgång i Tsunamikatastrofen 2004. NASUM var en av Sveriges grymmaste akter någonsin, såväl live som på platta, och det är en enorm förlust inte bara för Mieszkos nära och kära utan även för svenskt musikliv. Vi har förlorat en framstående personlighet som gett enormt mycket såväl genom sitt eget skapande i NASUM och andra akter som genom sitt arbete i egna Soundlab Studios.

Det är därför med blandade känslor som jag öppnar mitt paket från Relapse och smakar av det troligtvis sista släppet med NASUM någonsin – dubbel-CDn ”Grind finale”.

Det bokliknande dubbel-albumet imponerar redan vid första anblicken med sin läckra förpackning och feta booklet. Men det riktiga värdet finns på plattorna som bjuder på två och en halv timmes totalt ursinne utspritt på 152 låtar.

Anders Jakobson har gjort ett monsterjobb i att sammanställa denna antologi över Sveriges genom tiderna hårdaste band. På de båda aluminiumbitarna återfinns allt material orkestern någonsin spelat in, bortsett de utgivna fyra fullängdarna. Detta innefattar såväl alla svårfunna singlar, demos och bonusspår från olika specialutgåvor som en uppsjö tidigare osläppta låtar.

I den välkomponerade följdetexten i bookleten guidar Anders lyssnaren genom alla NASUMs femton olika studiobesök och förklarar omständigheter och knäcker anekdoter kring de olika inspelningarna. Detta i kombination med manglet som forsar ur stereon samtidigt ger en unik typ av upplevelse.

Det är stor variation i såväl kvalitén som utförandet av manglet genom de 152 låtarna. Vissa inspelningar är allt annat än perfekta samtidigt som vissa är just detta. Men allting känns värdigt sin plats i samlingen då allt har sin naturliga plats i NASUMs historia.

Trots att herr Jakobson själv enligt egen utsago betvivlar att någon skulle palla att lyssna igenom hela samlingen på en gång kan jag själv säga att om man älskar fet grindcore i allmänhet och NASUM i synnerhet är det inget problem.

Inte bara får denna samling mig att komma ihåg varför jag runt 1994 började lyssna på NASUM till att börja med, den påminner mig även om varför jag älskar grindcore och varför musikformen som sådan har ett rejält existensberättigande.

”Grind finale” är ett viktigt monument över en av de största brutala akterna någonsin och framför allt en tribut värdig Mieszko Talarczyk. Ingen bör vara utan den. Absolut ingen.