METALTOWN, 30 juni 2007, Frihamnen, Göteborg
Skriven av Per Söderberg   
Skapad 2007-07-14 18:00
article52-1
Rob Lowe tar ton. Foto: Dennis Jernberg
Metaltown anno 2007 kan stoltsera med den fetaste line-upen hittills: SLAYER, MACHINE HEAD, MESHUGGAH, MARDUK, ENTOMBED, CANDLEMASS, MASTODON, HARDCORE SUPERSTAR, RAISED FIST med flera. Bra bredd på banden alltså – hatten av för det! Festivalen var i år nästan slutsåld, vilket i siffror innebär att ca 12 000 metal-fans invaderade Frihamnen i Göteborg. CRITICAL MASS skjutjärnsreportrar Per Söderberg och Dennis Jernberg rapporterar:

CANDLEMASS är först ut klockan 13.30, aningen malplacé men kul på sitt sätt att se doom metal mitt på ljusa dagen. Själv såg jag TROUBLE på Sweden Rock Festival nyligen under samma omständigheter och det fungerade hur bra som helst. Spelningen är speciell då det är den första "riktiga" med nye sångaren Robert Lowe (SOLITUDE AETERNUS). Bandet är dock så rutinerat att de fattar att de måste börja med en gammal favorit: "Well of Souls". Publiken är med på noterna direkt och Lowe sjunger ruskigt bra. Och även om Messiah Marcolin har en fantastisk röst så tycker jag Lowe är snäppet vassare med mer dynamik i pipan. Dessutom är det en välsignelse att slippa Messiah's buskisaktiga manér och "doom-dans". Även om Lowe är väl stillsam på scenen så föredrar jag den stilen. Det är trots allt doom vi har att göra med. "Devil Seed" och "Emperor of the Void" är de enda låtarna från nya plattan. Resten är gamla låtar och spelningen avslutas med "Black Dwarf" från förra skivan. En suverän spelning och jag ser fram emot höstens klubbspelningar då Lowe blivit riktigt varm i kläderna, det kan bli hur bra som helst.

ENTOMBED krossar som vanligt. Foto: Dennis Jernberg
Bandet som avlöser CANDLEMASS är ett annat stockholmsgäng: husgudarna ENTOMBED. Dem har jag sett jag vet inte hur många gånger – senast för bara några veckor sedan i just Göteborg, och det är bara att konstatera att de här killarna inte vet hur man gör en dålig spelning! Mycket gamla godingar blir det; redan som tredje låt kommer "Sinners Bleed" från "Clandestine" som avlöses med "Stranger Aeons". Förutom allsångsfavoriter som "Out of Hand", "Demon" och "Chief Rebel Angel" så spelas två låtar från nya skivan: "Serpent Saints" och "Masters of Death" och dessa låter farligt bra. Man har dessutom den goda smaken att köra "Left Hand Path" med hela sitt klassiska outro. Och även om gitarristen Alex Hellid och basisten Nico Elgstrand är ruggigt samspelta och får till ordentligt med tyngd så skulle det nog behövas en gitarr till i just denna låt. Avslutningen blir smakfull i och med "Supposed to Rot". Tack, jag är nöjd.

Det har gått att läsa i Göteborgs-posten att Metaltown i år har ordnats med fler öl- och matförsäljare för att få bukt med de långa köer som härskat tidigare år. Visst har de blivit fler men köerna ringlar dessvärre jobbigt långa i år med. Så pass långa att varken jag eller någon av mina kompisar bemödar oss med att ställa sig där! Tur då att polarn Ted bor påpassligt nära Metaltown (kan det bli bättre?) och dessutom har en bar försedd med såväl kvalitetsvodka som starköl i överflöd.

Efter diverse förfriskningar hos vederbörande är det dags att spana in ett annat favoritgäng, inga mindre är MESHUGGAH. De här killarna kan ju uppenbarligen lira och det är alltid lika hypnotiskt att få ta del av "Straws Pulled at Random", "The Mouth Licking What You Bled", "Suffer in Truth" med mera och jag konstaterar att det är väldigt bra ljud i år. När ett sånt här övertekniskt band spelar live blir det en härlig brytning när man hör att det är just live. Det maskinella blir en smula organiskt. Avslutar gör i vanlig ordning "Future Breed Machine".

MASTODON-trollet. Foto: Dennis Jernberg
Från maskinellt, futuristiskt metalmantra över till sinnesutvidgnade progressiv metal med hardcoreattityd: MASTODON kör igång strax efter åttasnåret, precis när det kvällningen börjar sätta in. Bandet har lirat här ett par gånger förut, som förband åt både SLAYER och IRON MAIDEN. Jag såg bandet på båda dessa spelningar och vad som slår mig nu är att publiken äntligen verkar ha upptäckt MASTODON på allvar. Att de turnerat i princip oavbrutet i flera år märks tydligt. Bandet är löjligt tajta, och man kan inte bli annat än golvad av precisionen och öset. Reportaren består till största delen av material från senaste plattan "Blood Mountain. Från första plattan "Remission" bjuds monstret "March of the fire ants" och från genombrottsplattan "Leviathan" svingar de fram "Iron Tusk" samt "Blood and Thunder", vilket får den svettiga folkmassan att "go bananas". Ljudet är kanon och MASTODON kan inte vara annat än nöjda med sin insats.

Om det är bra ljud på de stora scenerna så står det värre till inne i hangaren där black metal-mästarna MARDUK ska spela. Dessa herrar såg jag nyligen göra en suverän konsert på Sweden Rock Festival. Här kommer de dock aldrig till sin rätt. Många av deras låtar är svinsnabba och om ljudet är sopigt försvinner alla nyanser. Synd som fan med tanke på att MARDUK nästan aldrig spelar i Göteborg. Jag håller deras senaste skiva, "Rom 5:12", som ett av årets bästa släpp så här långt. De släpiga låtarna är små mästerverk, och till min glädje spelar de "Womb of Perishableness". Att de, till skillnad från framträdandet på SRF, hoppar över örhänget "Throne of Rats" gör av förklariga skäl inte så mycket. "Still Fucking Dead" och "Wolves" hoppar de dock inte gärna över och konserten avslutas med "The Hangman of Prague". En smula nedstämd tvingas jag konstatera att detta inte blev vad jag hade hoppats på, jag håller i stället tummarna för att det blir en bokning snart på Musikens hus.

SLAYER. Foto: Dennis Jernberg
Gammal är äldst brukar det ju heta, och SLAYER är festivalens enda riktiga veteraner – och det märks, fast inte enbart i positiv bemärkelse. Toms röst har tappat mycket kraft och pondus, och på något sätt känns SLAYER anno 2007 inte explosiva på samma sätt de gjorde förr. Första SLAYER-giget jag såg var på "Clash of the Titans"-turnén 1990, och även om det är exakt samma gubbar som står på scen denna afton är det tydligt att 17 år tar ut sin rätt. Visst, SLAYER är alltid bra, men de senste gångerna jag sett dem har jag haft en känsla av att det går utför med bandet. Visserligen har de återförenats med originaltrummisen, hjälten Dave Lombardo, och släppt en hygglig platta i "Christ Illusion", men den där riktiga nytändningen jag hoppats på uteblir. Låtvalet är både bra och anus. De blandar de sedvanliga örhängena med svagare låtar såsom "Cult" och "Bloodline", för att i nästa stund glädjechocka mig totalt med att köra "Show No Mercy" – en låt de kör ytterst sällan. Jag känner mig lite som en gnällig gubbstöt, men det går inte att förneka faktum; dagens SLAYER är ett sämre SLAYER, men trots detta sopar de mattan med det mesta dagens livescen har att erbjuda.


MINUS:
Ölen: Det ska inte ta en halvtimmes köande för att få köpa en mellanöl för femtio spänn. Arrangörerna går miste om enorma belopp genom att folk inte kan få spendera sina surt förvärvade festivalslantar.
Maten: Jag kanske hade en enorm otur, men jag lyckades bara med idel nerköp. Först en "crêpe" (ja, det stod så på vagnens skylt) som i själva verket var ett snustorrt s k liba-bröd som skurkarna lade lite rå fyllning i: kall riven ost, lite lökbitar och ett par skivor påläggsskinka – som de sedan hade mage att ta 40 spänn för. Det andra kulinariska bedrägeriet var en till synes delikat grillad tjockkorv som efter ett par bett visade sig hålla minusgrader inuti! Lite kvalitetskontroll nästa år tack!

Avstängda pissoarer - i år igen! Foto: Dennis Jernberg
Området: Vi gamla rockers får ont i tassarna av att stå på asfalt hela långa da'n. Det finns en del bänkar att sitta på i den överfulla inhängnaden som serverar öl, men dit orkar man som sagt inte köa.
Brohopparna: Trist att uppmärksamhets-junkies drevs att hoppa från Göta Älv-bron ner i älven, vilket kostade en av dem livet.

PLUS:
Banden:
En schysst blandning av olika band, även om färre "säkra kort" hade gjort line-upen intressantare. Flera av huvudakterna har ju lirat här förr, och inte för särskilt länge sedan.
Vädret: Metaltown har haft riktigt skitväder ett par år, men i år var vädret perfekt. Soligt men ändå inte för varmt. Kalas!
Ljudet: Ljudet på utomhusscenerna var bra – åtminstone på de spelningar vi såg. Värre var det i Close-Up-skjulet (se MARDUK-recensionen).
Punktligheten: Alla drog igång på utsatt tid.
Stämningen: Trots avspärrade pissoarer och öststatslånga köer till ölutskänkningen var humöret riktigt bra hos besökarna, vilket skapade en avspänd och go stämning.


Fotnot: Dennis Jernberg skrev MASTODON och SLAYER-recensionerna, "minus/plus"-delen samt plåtade. Per Söderberg skrev resten av artikeln.

OBS! MISSA INTE BILDERNA FRÅN METALTOWN I FOTOAVDELNINGEN.

Officiell webbplats

 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera