|
Smålänning som sedan -93 fortfarande "försöker" spela bas i punkbandet SENAP och som trots ett gäng skivor och ett hundratal gig fortfarande står kvar på ruta ett i replokalen... alla fall kommersiellt sett. Men trots "motvinden" har vi fruktansvärt roligt ihop och det har blivit viktigare än en eventuell framgång. Tillsammans har vi även "tribute-bandet" ADIOS AMIGOS där vi hyllar gudarna i RAMONES. Med andra ord, som misslyckad musiker vill jag tro att jag är en perfekt musikskribent.
Har jobbat som/med skogshuggare, vårdare, snickare, tidningsbud, nattvakt och godsmottagare på ett lager omväxlat med kortare studieperioder som inte lett någonstans. För att ha råd med mat på bordet jobbar jag nattskift som cnc-operatör .
Musikintresset började innan jag kunde läsa i form av en äldre bror. Och då gällde framförallt DEPECHE MODE, IMPERIET och liknande akter. I mellanstadiet var det "tvärtemot" som blev ledstjärnan (ni kanske kommer ihåg "hårdrockare eller syntare" grejen) och då i form av IRON MAIDEN och SCORPIONS, tätt följt av GUNS N ROSES. Men sista året i högstadiet kom punken in i mitt liv som en Gudrunstorm och inget var sig likt längre.
Band som EBBA GRÖN, ASTA KASK, RAMONES och DEAD KENNEDYS gjorde mig kallsvettig av beundran. Ett flitigt "tape-tradande" vidgade mina vyer och även goth-rocken kom in i mitt liv med band som t.ex. TIAMAT, CURE och MY DYING BRIDE. Idag lyssnar jag på allt ifrån NASUM till PEPS PERSSON, MASTODON till DROPKICK MURPHYS, NEUROSIS till BIRDFLESH och KREATOR till CULT OF LUNA.
Älskar att åka på festival, lukten av vinylskiva, kikar gärna på film/bio och är lätt nördig på serietidningar. Det som däremot triggar min kräkreflex på max är all form av hip-hop och rapp, klippa gräsmattan och skotta snö. Försöker dock leva efter, och se det positiva i citatet; "Att leva är som att borsta tänderna, det ska göras varenda jävla dag..."
<< Tillbaka
|
Simon Ellard
